Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1859, sida 2

Tron j wäl att er oskuld skulle styrka er mycket då j stoden der ensamme, utan hjelp, utan stöd, anklagad af en, hwars heder det är att öfwerbewisa er och in: för en ransakare, fom är skyldig att gör ra allt för att få en på anledning håftad — öfwerbisad. Bland det, fom är mwerks ligen obyggligt år denna opinionsdom, fom grundas på den anklagades ängest, hang brist på minne, ibland af de allra obetydligaste lapprisaker, fom man for: drar att en anklagad skall komma ihåg och skulle anse nästan som en galenskap om en annan lade dem på minnet. Den anflagade kommer i twetalan, om han ei uppger riftigt flodflag då han mötte den eller den eller war inne der och der, kanske han aldrig egt en klocka och allraminst kunnat gissa att han skulle få någon dy. lif fräga. Ungefär en dylik examen anställdes med det gamla skomakarefolfet, och gubben och gumman fommo mer än er gång i twetalan. Gubben lunde dessutom ej fullt göra reda på hwar han uppehållit fig kl. 3—4 till 7 vå qvwällen eler då mordet blifwit begånget, och dessutom den blodis ga tolfskillingen.