Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1859, sida 2

umeå den 15 Okt. Till kon:s bef:de i lånet rapporterar, dels kronolänsman Noring i Löfånger, att aflidne torparen Olof Anton Lindgrens i Brattäs icke fullt fyraårige dotter Elisabeth Johanna, fom någon tid wårdats hos fina morföräldrar, bonden Gustaf Lundderg och hand husttu i Bjurön, den 7 dennes, då hon blifvit lemnad ensam inne i rummet och framför spiseln stätt och förtärt fin måltid, träffats af der uppajord eld, hwuken fattade uti. hennes af bomukstyg pahafda fläder och oaftadt hjelp genast lemnades barnet få illa brände flickan, att bon ide kunde räddag til lifwet, utan dog efter Nåra ett dygns smärtsamma plågor; dels fronolångman Nilsson i Nysätra, att bonden Fre drif Persson och bondesonen Gustaf An dersson i Skäran wådligen omfommit under den swåra stormen den 30 sistlidne September, då de wille i en mindre båt begifwa sig från Långwikssjärden til hemmet. — Från en bekant har Red. erhållit efterföljande berättelse om ett äfwentyr med en björn, timadt inom Stensele sec fen: Onsdagen den 7 sistl. September mar bonden Carl Jon. Fredrifsson i Nås wattnet jemte sitt tjenshsolf sysselsatt med höbergning wid westra ändan af den på ungefär 3 mils afstånd från nämnde by belägna Nåswattensjön. Nägra hundra alnar från detta ställe betade hang gran nes for. Wid middagstiden hördes dessa oroliga, säsom om de blifwit för strångt pådrifna af wallhjonet, hwarföre Fredriksforn ullropade detta att förhålla sig fogli gare med freaturen. På denna hand upp: maning erhölls genast ett otydligt swar, hwiHlket likwäl af Fredriksson urpfattades sa, fom walhjonet skulle hört hans til säelse. Sedan Fredriksson emellertid under ett par timmars tid nödgats flere gån ger göra dylika föreställningar, på tymwilfa ala genast swarades, ehuru altid mycket otydligt, beslöt han slutligen att uppsöka såwål walhjonet fom kreaturen, för att fe efter hwad fom mar på särde, medtas gande derwid en yra på armen. Wid framkomsten tid ftålet finner Fredriksson freaturen mycket kringspridda samt till fin häpnad en wältig björn sysselsatt att som bast taga lifwit af en till marken strackt to. Nalle war härmed så upptagen att han ide förmärkte Fredrikason, fom dere före med sakta steg smög fig intill cen oc bjudna gåsten och ögonbl:dligen med den medhafda yxan tilldelade honom ett fraf tigt flag mid tinningen, få att ena ögat utgick ur nalles hufwud och Fredutafong llader fullstånktes med blod. Efter denna walfomssthlsning tog nalle ned raglande språng tU flykten; men hade innan Fre drifkssons anfomst hunnit döda en fo, hwarförutan trenne andra woro mer och unindte märkta of björnen, fom med fina swar förmilat Fredociksson i ofseende på wullhjonet, hwilket den dagen stannat hemma för att biträda hussoliet wid förs den. J brift på dugliga hundar har nalle ånnu ide kunnat antraffas, men med få terhet får antagas — för få widt han ännu är wid lif — att Fredrikason genom sitt lyckliga hugg beröfwat honom all luft,