Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1859, sida 2

en tolfskilling, fe pån bara, det der är tydliga blodflådar. Sedeln wändes på alla sidor och nu, wid dagsljus, sågs det tydligen att den war fläckad med blod. MNMu tror jag, fade längmannen för nöjd, att wi kunna taga herrskapet, utan widare frus. Hwar har du den andra, Den der med en och en half sko; ty tärna ha krupit ur den ena? Nu blef ett förhör, der gubben och gumman talade på en gång. När man anklagas för mord blir man af goda skäl något förlägen. Förläten mig, herrar menniskokännare, som wid polisförhören med ett så outtröttligt forskningsnit be trafta den anklagades anletsdrag, räkna yhwar droppa ångestswett, fom fruktar hang panna, hwar halfqwäfd suck, fom smyger sig ur bans bröst, och som med en beundranswärd finhet förstå att upp: futtu hwarje osammanhang som röjer sig i hans matta, olärda oc ordfattiga förs swar, förlåten mig att jag frågar er hu ru edra swar skulle blifwa eller hwilker min j sjelfwa skullen hålla, om j på er gång kastades ner från referents platser till de anflagades bänk?