Norrländska Korrespondenten – 28 september 1859, sida 3

— Lemna mig! Jag har idän tid att höra dig. — Wid gud! Skall ni ide likwäl hö ra mig. Mäster Vanvoudstoodt, den namne kunnige tafwel uppköparen i Haag, bar kommit till Leyde— Han är en narr liksom Massarkl! Må han draga för fan i wäldl — Jcke få narr, ty ban har erbjudit mig 150 floriner för Rembrandts tafla. BDan Zyvaanenburgs ansigte ljusnade och wreden flydde ur hans hjerta, han glömde allt; allt, för att öfwerlemna sig ät glädjen öfwer fin elevs framgång. Han tog börsen ur Bronsmiches häns der, sprang til ateliern och kastade gul: det framför Rembrandt. Rembrandts ögon gnistrade och hans händer sträckte sig mot guldstyckena. Han återhöll likwäl denna första rörelse och far de kallt: — Tadl mästare! Derefter ätersatte han sig till arbetet. Men förgäfwes, ty en okänd eld bråns de hans panna, ty hans hand darrade och hans ögon sökte detta guld, hwars klang hade gjort på den unga mannens nerver ett nytt och oförklarligt intryck.