Norrländska Korrespondenten – 28 september 1859, sida 3

gelsen, och en helig dödsbetraktelje år dygs dernas och hoppets lifskälla. Ja, medbros Der! då wi, undergifne den gudomlige wishetens lagar, utan knot och utan åfmere mod känne inom oss förstöringsfröet, fom småningom utwecklar fig till wåt jordhyddas upplösning, lyfter fig själen, allt mer oförwillad af sinnenas ittsken, allt mer befriad från begärens bojor, opp till den höjd af sjelfwerksamhet oc sinneslugn, hwarifrån han, kringstrålad af ett högre ljug, äfkådar fina pligters bana och, trygg wid en högre ledning, wandrar den utan att wika til höger eler till wenfter. Den fom fruktar Herran, går på råtta wågar, men den wanwördar Herran fom frofiga mwågar går. Den råttsinnige behöfwer ej wid fina företag befråga werldens ombytliga dom eller begåra lyckans mångtydiga orakelswar; det egnar ej honom att frukta bändelsernas owissa utgång. Han eger inom sig sina gerningars regel och wacklar ej i besluten för ögonblickets winning eller känslans hänförelse. — Wål går han att på tidens fålt skörda werldens och tingens kånnedom; wäl uppfattar han i troget finne fornhäfdens lärorika runor, wål lyssnar han uppmärksamt till den mång. pröfwade erfarenhetens röst; men under allt detta wet han att början till wishet år Herrans fruftan och den Keliges dyr fan tättskaffens klokhet. Han miftager fig ej då om det råtta och det goda, ty han känner den Heliges wilja. Han saknar ej fraft och mod til def fullbordan, ty Oudomens anda upplifwar hang bröst. Mild och rättwis ledsagas Han af himmelens wålbehag och menniskors wördnad. Hans arbete är winkelrätt, äfwen om det i förtid afbrytes. Hans famwete är fre dadt, äfwen om hjertat blöder. Dock — det goda arbetet skall ej afbrytas af bindren, det ädla hjertat skall ej blöda under tacklösa uppoffringar. Den trefalt store mässtaren, fom wakar för mensklighetens wäl och wäljer def ädlaste söner till fin wiljas redskap; Han öfwergifwer dem icke, ty Han öfwergifwer ej sitt eget werk. Here ren umgås förtroligt med dem fom frukta Honom och ingår förbund med dem att underwisa dem, Detto war alla deras lyckliga erfarenhet, fom under tidehwarfwens framfart woro sitt slägtes wålgårare, folkens fåder, oskuldens förswarare, fan: ningens och dygdens hjeltar, himmelens förtrogne och jordens älsklingar. Hwilka sköna titlar! Hwilka strålande minnen! Hwilka ewigt grönskande lagrar! Dig skola de ock en dag tillhöra, hjelteson! dyrbara föremål för samtida hopp och framtida tad: samhet! Ej förgäfwes uträckte Swearnes fader den hand fom bergade wår ära, att wälsigna sitt ädlaste, första barnabarn; ej förgäfwes talade kraftens och milthetens faderliga efterdöme från hjelten fom före nade norden; ej förgäfwes uppstego böner na från Skandiens brödrafoll. Himmelen gifwe dig år! och du skall som en fridens och) sällhetens genius i aflägsna tider låta dina gerningar wittna, att ingen af dina dagar war förlorad. Då skall din efter syn låra wåra söner att ödmjuka fig för Gud och rädas för ingen; ty Herrans fruktan år wishetens sedelära, för åra går föröds 77 re a a