Norrländska Korrespondenten – 28 september 1859, sida 3

hafwa glömt min ungdoms erfarenhet, att hafwa trott på en mans redlighet! Gå och wisa dig aldrig mer för mina ögonl Saturnin, krossad, nedföll bönfallande till van Zvaanenburgs fötter. — Ol säg icke dettal säg ide detta! Jag är mycket brottslig, men mitt fel är icke ohjelpligt. Louise wet ide denna hemlighet och hela mitt lif ... — Jdå, hela ditt lif skall du bedraga henne; du skall säga, att du älskar henne. Usling! Tror du dä att hon skall blifwa lekboll för dina kalla lögner? Att Hhens neg älskande hjerta, hennes klartseende öga skall tro på en komedi, fom du def utom ide fan uthärda att spela? Ditt fel är fort och utan bjelp. Förgäfwes ångrar du dig nu. Hon wet akt. Gå ur min äsyn oc war förbannad! Skakad af häftig sinnesrörelse, fyndar de mäster van Zvaanenburg bort, utan att weta hwart. — Mäster van Zvaanenburg! hör mig dål hwad för fan springer ni sa? Jag för med mig goda nyheter, strek der gamla Brousmiche, fom anfom i detsam ma.