Norrländska Korrespondenten – 21 september 1859, sida 3

Eld hade utbrutit i en bokhållare Eklunds hus, beläget strax ofwanför Stigbergåliden, längst ned uti en gränd, som leder från wägen mot elfwen. Det säges att elden uppkommit genom en mamsells förs wållande, fom bott på undra botten uti nämnde hus och hwilken fomnat från ljus fet, fom antändt en gardin, hwarefter hela huset snart stod i låga. Med förmänans de hastighet spred fig elden härifrån til det bredwid liggande blockmakaren Libergs och ett midtemot Eklunds werande, grosshandl. Bourn tillhörigt hus, få att de flesta hyresgästerna, isynnerhet qwinnor och barn, måste fly, för att rädda lifwet, utan att kunna berga sina tillhörigheter. Snart uppgick äfwen ett ej längesedan uppfördt twåwånings-stenhus, fom egdes af fjömans nen Kjellman och hwilket hade facaden åt wägen, i lågor, då allt brännbart håruti förtärdes, få att blott murarne qwarsiå. A andra sidan gränden utbredde fig emellertid elden från Eklunds och Libergs pårdar till handl. Böttgers och kapten Yes sterbergs utmed mågen belägna hus, hwarifrån den med en rasande wåldsamhet kastade fig öfwer alla bredwid liggande byg. nader, då lågorna passerade öwer trenne andra, likaledes från mågen mot elfwen ledande gränder, hwilket allt insweptes i eld och röf, få att hela detta flora qwarter med flera wackra och ftora hus, eller den fordna s. k. fyrkanten, jemnades med jorden, då alla menskliga ansträngningar för råddningen häraf dukade under för det härjande elementet. Det war samma qwarter, fom för åtta år sedan ödelades genom mordbrand, hwilfen anstiftades af twenne bröder, sockerbagarne Pettersson, hwuka härför fingo plikta med lifstids fangelse. Wid denna sidan af wägen nedbrunno således 15 hus, neml. bokhållaren Eklunds, grosshandlaren Bourns, fjömannen Kjelle mans, blockmakaren Libergs, handlanden Böttgers, kapten Westerbergs, falteriidkas ren Malmgrene, sjömannen Carlssons, tulluppsvningsman Lindbergs, sägaren Olssons, handlanden Heljessons, bhandlans den Gunnarssons arfwingars, styrmam Blombergs, bagaren Sjögrens och kapten Nernsts arfwingars, jemte ala derilll hö rande uthus. Men under det elden härjande utbredde fig utmed nämnde sida af wäågen, bör: jade äfwen snart nog, eller mellan fl. 11 och 12 på natten, å motsatta sidan af densamma rök utur taken till der belägna hus antyda, att dessa blifwit af den för: fårliga hettan antända, oc) inom fort ute bröto härifrån eldflammor, fom satie ala bredwid hwarandra utmed wågen liggans de gårdar i lågor, hwilka hus egdes, utom den f.f. Bomstugan, af skomakaren Hanse son, kapten Samuelsson, enfefru Liljeqwist, kaptenerna Wikström oc) Sörom, hwarejter elden kastade fig bakom dessa byggnader uppåt berget, eller den s. k. Stigbergåäfen, der en mängd gårdar jemwal totalt nedbrunno, få att äfwenledes hår, likasom å qwarteret midtemot, ej återftår annat af de fordna prydliga och trefliga bonins garne än ruiner och afthögar, forgligt mitt nande om den rysliga ödeläggelse der egt rum.