Norrländska Korrespondenten – 21 september 1859, sida 2

swår öfwer konungens befallningshafans deg utslag med afseende på Linföpingsmar let redan skall ha förewarit i högsta doms stolen, fom godkänt hang behörighet att wälja och wäljas til rifsdagsman i bors gareståndet — den enda omständighet, hwaröfwer han fört llagan. Man wil weta, att högfta domstolens famtliga tills städeswarande ledamöter warit ense om detta beslut, genom hwilket alltså frälseman, fom år borgare eller itkare af bore gerligt yrke, förklarats, enligt grundlagen, wara walberättigad och walbar, oderoende deraf om han tillika är egare af hus eller tomt. — J anseende till några wid walet i Linköpmg begångna formfel, kommer lilwäl nytt wal derstädes att anställas. Wi förmoda att, då hr Ridderstars walbarhet år erkänd oc otwetpdig, den majoritet af walmän, fom fördomsfritt wille til riksdagsman utfe den frisinnade och i politiska wärf förfarne frälsemannen, wid det nya walet skall bli betydligt större. Alfwen förljudes, att beswären efwer riksdagamannawalet i Sundswall förewarit i högsta domstolen, som lärer hafwa fastställt hr Wallenbergs wal. — Jfrån Arwidsjaur skrifwes til Norrbottens posten för den 30 sistl. Augusti: Herr landshöfceingen och riddaren Wide marf, fom den 19 dennes frän Elsedy anträdde fin resa hit, anlånde samma dag, fl. nåra 12 om natten, til Grundsele, trött och genomblöt, och, då den lilla fos jan war mindre treflig och dessutom redan war uppfylld med folk, måste hr landss häfdingen taga sitt nattläger i en hölada wid åstranden, dit några famnar hö för tillfället inburos och hwari hr landghifs dingen slog fig ned, utttyckande fin fågnad öfwer att få åtnjuta en god hwila, men de oblyga Lappmarksgästerne, myge gorna, hade annorlunda beslutit. Glada öfver sitt byte, anföllo de nu i mvriader den trötte wandraren och inträngde i alla möjliga winklar och wrår, hwarföre dens ne måste toga fin flykt till den tarfliga hyddan och der, på fin å golfwet utbreds da regnkappa, söka erhålla ett par time mars ro. Wandringen fortfottes tidigt morgonen derpå, å obanade wågar, öfwer berg och myror, tills mörkret och uttömda frafter twungo att åter söka så tak öfwer hufwud, hwiltet lvckades något bättre ån föregående natt. Anländ till Arwidsjaur på e. m. den 21, behagade hr londsböfdingen besigtiga kyrkoplatsen och kyikan, hwiuken, till minne af hang besök, föråra: des med en gåfwa. Hr lantchöfdingen samtalade med alla som kunde anträffas samt gjorde fig noga reda om ala frålningar och förhållanden. Resan till Are jeploug, fom företogs tivigt påföljande morgon, fortgick nåra oafbrutet genom natt och dag, få att hr landghöfringen åter anlände bit den 24 och återresan forts sattes morgonen dervå, efter den för landswäg till Piteå utftafade sträckan, hwars wid hr landshöfdingen med särdeles ins tresse hade tillfälle betrakta de odlingslägenheter fom derwid äro, inom foden, be lågna. Under denna del af resan har hr landehöfdmgen lvyckligtwis fått ätnjuta hål fan, och hans förmåga att uthärda dens AA ——