Norrländska Korrespondenten – 21 september 1859, sida 2

Saturnin gladt swarat: Jag är lydlig, morbror! men en hustru skulle kanske gör ra mig ändå lydtigare. Nå mål, jag skall gifwa dig en, för hwilken du under hela ditt lif borde ligga på dina knän; en, fom jag ide skulle gifwa dig om jag wore tjugu år yngre. Du wet hwilken jog menar, Louife, lycklige pojke! Det är en god id af er, morbror! mitt hus blir det bäft hållda i hela Leyde och min klädesfabrik får den mest omtänfsamma föreständerska. När fall brölloppet Rå? RNär skall brölloppet få? Tror du ott jag straxt skall afstå från min glädje och fälls het? Och sedan skulle man säga att blott en tjock Flandrare behöfde framssålla fig och Louise tog honom genast. Nej, pass! Om ett år får du gifta dig, om du förs flår att bebaga Louise. Louise hade lika få litet fom Saturnin nägonsin tånft på detta giftermål; men då hon fit weta sin fosterfars planer; då Hon såg den unge Flandrarens uppe måtjawyet emot benne, stänkte hon fig helt oc) hället åt honom fåfom åt den man Gud wille att hon skulle blifwa förenad med i denna werlden och i en tillfommans de. Saturnin utan utmärkta egenskaper