Norrländska Korrespondenten – 21 september 1859, sida 2

drig kunnat finna tillfälle att bannas på henne. Lovises skäll — Ja, ja, Louises skäll — Utan att räkna att snart, återtog målaren i det ban skalkaktigt betraktade en ung man, fom fatt bredwid Lovise, utan att räfna att snart ... men tyst . Louise drar mig jackan och då fru. Jag befaler, befaller måfte man tiga. Louise, röd och försagd, lätsade fom om hon behöfdes wid serweringen och lemnade bordet åtföljd af gästernas wäl williga skratt. Emellertid hade den unge mannen, som blifwit utmärkt af van Zvaanenburg, blif wit blek; och Louises syster, Therese, en wacker flicka om sexton är funde knappast återhälla sina tårar. Det war derföre att mäster Han JvVaar nenburg hade alluderat på sin systersons, Saturnin Wanderbucks snara giftermål med Louise Gerretz od emedan Saturnin och Tyerese älskade hwarandra sedan en månad tillbaka. Di nålaren tio månader förut hade sagt ät Saturnin: Min fofterfon, du år en bra gosse; det fattas dig endast en hustru för att blifwa Iydlig hade