Norrländska Korrespondenten – 17 september 1859, sida 2

BA333kg33333333 BELL IT DR — Har man intet funnit någon? — Nej. —Det är fruktlöft. Man måste afstå derifrån. — Afstå derifrån! utropade herr Gere retz. fom winet denna gång ide hade bes röfwat hans själsfraft, afstå ifrån att äterfinna mina barn, som äro förlorade i slogen! — Förlorade i skogen! upprepade Los uise sorgligt, förlorade i skogen! Min Gud! min Gud! Haf då barmhertighet med mig. Derefter bewäpnade hon sig med ett öfwernaturligt mod. — Furu länge hafwa de warit borto? — Sedan middagen. — Huru hafwa de förlorats? — De bade gått ut för att plocka ol. lon i skogen och de hade lofwat att icke aflägsna fig längt. DE När märkte man deras förfminnans de? — Wid nattens inbrott. — Hafwen j kommit öfwerens att genomsöka hwar och en sin bestämda traft? — Nej. Men derom borde wi hafwa öfwerenskommit. Wi hafwa sökt på mäfä.