Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1859, sida 3

(Ett, med skarr, lån sam röst uttalad!; Henrikl kom honom att wånda fig or; fadren såg på honon. Nu borjade färgspelet röra sig på so. nens ansigte; undwikande sin furs blid, steg han upp och lemnade rummet. — Hwad är deita? utbrast förskräckt fru Stockman. Stockman swarade ide, men, förfånft i djupa tankar, måtte han golfwet med stora steg. Öfwersse öjtnant Stockman bade under många års bortowaro i Nossland blifwit ännn mera kär för de sina. Han war med sin familj bosatt i Strömstad, men de hade, för att under kriget wara hos nom nåra, hyrt för någon tid rum i när. beten af Fredrikshall. Sonen oc dottern, Henrik och Henri: fa, woro det wördnadswärda parets enda barn. Den förre, fyra år åldre än fin soster, hade nyss blifwit löjtnant wid Elfsborgs regemente. Dottren war får rast för fodren, sonen för modren. (Forts.)