— . — Det Swenska Lejoncts sista dagar. Swensk Original. (Foris. fr. föreg. N:o) För hane inre blick utbredde sig en landtfarto; med det skarpa själsögat säg ban öfwer Stundinawiska halfoöu. — Wi bo wågg om wågg med hmwar: andra, utbrast han. Skulle wi ej en gång biifwa rigtigt förbrorrade! Naturen var ju sjelf benamt datsamma. Mien hvad är naturen, om ej Gur? Hwem har lagt Norrige intill Swerige, om ide ban ... och ywem wet om ide jag af honom är utfedd att werkstäda denna före ening? Lydades jag, huru ödmjuxkt skulle jag ej tacka alla werldars Herre! Erfäns nande mitt intet, skulle jag nedfafia Mig iaför dig i stoftet. Annorlunda slulle jag handla än den högmodiga, fäfanga, aregiriga qwinna, som en gang förenade de trenne Sfandinawiska rikena. Jcke skulle jag åt en annan öfwerlemna mitt med mitt eget swård dyrt förwärfwade rike.