— Det synes mig, som om min mor skulle nära ett slags agg emot konungen. — Jcke agg, men jag har lidit mycket för hans skull. Kom ihäg din faders långa fängenskap. Hade Carl, tillade bon, slutat fred efter segern wid Narwa, då hade han warit stor, men nu år han, han, fom andra, en swag menniska. — Swag kan wäl ingen dödlig kalla honom, utropade flickan, häftigt. — Jag kallar den swag, återtog modren, föra låter menskliga passioner bes herrska fig. Under pägåendet af denna ordsrid inse trädde den älskade maken och fadren. Henrika sprang upp och kastade sig i hans armar. — Du min ros och min glädje, säger fadren med hänforelse, slutande henne i sin famn. Hwad wille jag ej göra för dig .. har du en önskan, få säg ut. Den, på det att din far må funna upp folla densamma. Adt, utom det, som strider emot heder och samwete, will jag göra för dig. — Ad, jag bar en önskan, så liflig, få ljuflig, unopade Henrika. — Det är wäl något, fom har ges