Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1859, sida 3

en stilla död, hwilande uti armarne på sin höga gemål, fom under den mera ån twååriga sjukdomen aldrig wilit från hang sida samt omgifwer af jamtliga ven fonal. familjens öfriga medle:amat, jemte henne under bit:ra tårar knädöjande wid den or förgåtlige, få länge prosn ade samiljefa drens dodobådd. De första spåren HT den ntwijurdorn, för hwuare utwecling jag nu tedopjort på) hwilten förve fonungen I graysen, yppa. de fig redan för långre tid tilbata, ehurn bet förit war Under be s:sa Ö titå 3 ören af H. M:is lefnod sor: den, enligt hwad wi fett, framträdde med maa bezämda och slutligen med få hotante samptomcr. Hwar och en, fom haft lycun att nåte mare nalfad H. Mad person och war:t i nafalle att under en långre feljd af år se högstdensamme i def dagliqa un:gånge, har ick kunnat undgå, dels at sörwånas öfjwet den hogsl owanliga förmåga gy. M:t stådje ådagalade atrt i mumsa Åwarthsda de mest olikartade detaljer, bels att beundra den suabba uppfa:tn:ugen, vet sålta omdömet och den sallsynta diaher I seamfällningen, fom framlyve I hwarje dass föredrag. Men jemte de:ta fan Han ide undgå att erinra fig, huruledes H. Dk studdo:a midt under etc samtal, åt ywuke: han egnade Hela sin uppmårffombhet, med ens tyct:es aslågsna och weriligen eflägenode fin tane nå något annat förezåal, Did hroillet han, utan att sunna föras, låt den hwila, wanligen endast några vo gonblick, men stundori flera minuter och an längre, hwarefter det asbrutna favita let fortsattes, sasom om det ide wartit uf brutet. Det egendomliga utiryd H. M:is anletsdrag, särdeles blicken, wid sådana tillfallen antogo, och det frampafsiga till ständ eller de ostwilliga rörelser, som dere under stundem eyde rum ån i ett, ån i ett annat mustelparui, hanwisa på jannos likheten att Senna ittals oftare pakommande tankspuorhet hade fin otsat i ett borjande lidande uti det centrala organ, genom hwilket tanken fodes. Jemlie Detta j W— — från nerwiystemetls wgtigaste organ Ute gående symptom framtradoe på de jednas te ären, sasom redan omnamnt år, en uhtagande swaghet i nedte cxtremuteternas muskler, med osäferhet I rörelsernas fonibmation, Antagligen beroende på en dere jande organisk sörantring antingen endast j I i det organ, fom betingar sjeljwa rörelje i förmågan, eler oc tidika i det, af hwilket torelsernus regulorisetming är beroende. Den anatonaska undetsefning, fom b kommer att företagas, stal utwija om någon upptäcbar strutturforandring öitsystemets centtalparnet år för handen euer om de storda funltionerna hafwa egt runa Utan att det obewåpnade ögat fan ange wa såtet eller besk.ffenheten af den förare dring, som maste antagas wara för hans Den då orgoncts sunknon år störd. Dens na undersekning tommer äfwen att ädar galågga hwlken sjuflug forändring öv finnes i hjertats byggnad, såsom orsat vil De oregelbundna rorelsar, för hwilta detta organ nundom warit ussatt. Jnnan jag afrslutat den terta biråttele jen om den osergåtlige konungere sista —k ——— — AAA —