Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1859, sida 3

samhällsförhällandena. Efter ben egentliga beråttelsens slut tistagger förf. några egna refleri omer, I hwilka han iramställer fin åsigt om ben allmänna ställningen i landet, den ban fununt wora fom följer: Ewerige bar obefttidligen undet de fers nare åren marit bra Iydkat i många af seenden, men det har ide förstårt utt taga wara på fin lycka. Jordbruket har gått framåt, wi ha haft goda gröder, mi ha erportetot u ct as jordens alster ån wanligt på uttantet; men åndå har ide ren allmänna wålmagan stig:t, utan snarare aftagit och gjort de ännu wårte för den satuge arbetaren i många stycken. Da wi för tre år sedan bade höga pri fer vå spannmål och ladugårdoeprodukter, få började bonden att råta litet på fin krölta rvgg. Han tydte fig ha lefwar länge nog i brist och försakelse, och wille derföre hådanefter lefva fom andra menble Hon förbättrade kläder och föra, han förff.ffade fig öfwer flödiga lpyrartiflar i boningen och pråktiga wagnar på gårs den; han trodde att den goda tiden skulle wara alla bogar, och drog i anledning derutaf en hög werel vå framtiden. Han uppmuntrades i fina sangviniska förbhoppe ningar till betydlig del af föpmannen, fom hade en ögonblicklig winning derwid. Sås lunda gingo penningarne fin wäg, och han mwedlade fig i ett fuldfåttninggfys slem, fom han under nårwatande omftånNabeter hat frårt att utreda. Den goda tiden och re stora förhoppe ningarne hade widare till följd, att en stor del af herreklassen slog fig vå jords bruf der de trodde fig funna skära guld med täljfuifwar. Bedragna i i fin djwere modiga tro och fina falska beräkningar, de nu för att någorlunda funna ;åälla fig uppe, emedan de föpt eller are enten fina egendomar till högt wärde, pressa all den muft och näring af jorden fom möjligt, hwarwid derna utsuges och arbetaren förtryckes. Det år just hos dessa herrar landtbrufare fom slafweriet har fin mörkaste punkt. Jaq sår en gåna för alla bedja tåfar ren bemårfa, att jag både här och annorsstådes talar om stollningen i allmänhet; tv jag met gansta wåäl att det gifwes ådla men niskor mom ala stånd och flagfer. Winsten af den gota tiden har således reducerat fig ull ett i ringa mån förbåtts radt jortbruf, emot hwaod det kunnat wara, men ingalunda ull en förbättrad mwålmnåga inom landet; ty swenska solket torde i denna stund wara lika fattigt fom 1810, då man påstod att riket lutade tll undergång. Man tycker wal att förmögenheten har stigit biand folket, Då man på afstånd betraftar dass flålining; men gå det litet närmare in på lifwet, sök att trånga till roten af dass hemlif, oh du skall finna, ati den granna ytan endast är ett lånadt fen, som till alla delar fördunklos af de wörta stuggot fom hwila i bafarunden. Gör sedan en öfwer sigt på det hela, och tesultatet skall blifwa följande: 3 en foden, fom har sertio bönrer, funs na fem kallas rika, emedan de fa stärte hemman och åfwen utlänta penningar; , tio få fig jemnt, det wil fåga, att de cÅA NONE RES