Norrländska Korrespondenten – 30 april 1859, sida 3

0 Aoril: för några weckor sedan fanns trart härwid i en sienice slelettet ufgen rörre person: i främre kafen fattadea wå änder, möjligen minne efter ett äbrott. En äldre mon hår påminner sig sasom ung haswa hört, att mänga år förut, wid tt marknadsiillsalle, skulle en man, Ros Aer Rosengren, afj tattarefolfet ha fräre ost förswunnit, tillaggande såkerligen ha kojrarne sjelfwa lagt Honom der. Då en sägen ju finnes, tt of fringwandrande 5genare eller tattar ingen weterligen dör ellet begrofwes, år detta fall måhända ett bidrag till somma historia. — Om förlifningsdomftolar har Sköfde tidning innehållit en wäl skrifwen uppsats, fom åswen berör åtskilliga tänkwärda före hållanden mid underdomstolarnes organi. sation. Efter några betractelser öfwer den fägnesamma företeelsen af förlifningeboms nolars uppkomst hår och der genom ens skutas bemödanden, yttras hårr bland annat: fmwad fom emellertid stundom, ja kanske ofta måste hindra en förlifningge domstols bemötanden att göra fina goda afsigter fruftbarande, år den menliga oms standigheten att wår lagstiftning, ooftudt sörslag derom warit w:d flere riksdagor wactio, annu ej ligaliserat tylila förlif ningsdesesintionets werksamhet eller lemnat i deras hand rått UD ofning af den ringaste matt. Ouskligt wore derföre om representation od) regering härom wilie ojwerensfomma wid en blifwande rikstag. Sadant sockes wara not wändimnt, om samia och enighet slela befordras och försonlighet och walwilja wara tygder, fom komma massan af tolset allt mer och mer till del. Så långe underdomaren i Bad och å land får bibehålla det nårwarande, mcd skäl långe klandrade aflöningssättet medetst uppberande of en numera betvoligt före hejo erpditionslosen — ett aflör inassått, långt mer ubfurdt ech förhatligt ån när gousin prestern s tonde w. un, få hor ju en ovlif tjenueman enskultentresse of ofame jans floretante och larer wäl wid sådant forhåulande ide heller utom I hest få sall, då hana båttre menniska får råda, wilja Ar något i flyrande på biläggaondet ar twinigbeter man och man emellan. — Förf. öfwergår derefter till den rtihstedsI nallante orgamiationtnen af tomstolat wrd Uplott en jurmmt blod person, på hwars werfsamhet fontrollden, 1. er i affeade vå protofollats afwerene stämmelse med för: haadlinqarne, nadse måste bli osulluandm; men förr. urastlåter bemätsa, att derne persons juriraska buldutang m.ännen göra far gansta ourwedlad, då Ingenting ar wanligare ån att orkinarwiromare åtrjnier tjensiledigbet, och domsagan stöten af un ga er:ta ottmarier frön hofrätterna. Ferf. nslagget deretter: wåra ur derdommolor, isonnerhet de å landet, äro orwifmeluftigt numera föråldbrade instuuttoner och tarfw. len ntsenlig om skapning för at: luna utöfwa det gora, tom med dem åjr ta och svu tes den u ängd förluimmgsvomsto lar, som tu landet finnas om hwilf. saferligen ej urvi:ätt utan ett hos felfel djupt tandt bbos, guwa tifrådlig fin fåt tfweripgelsen Om fela mår råttawa sendes ingalunda hugneliga förhålvande.