Norrländska Korrespondenten – 30 april 1859, sida 3

Jag hade hoppats, att i ärlig och spven fejd få afgöra den twist, fom är of emellan, oc) fom blott med blod fan slutas. Ni har nekat mig den tillfredsställelsen, att gå ned i min graf såsom en hederlig man, ty ett mord i en duell anses ej af werlden wara nägot mord. Ni twingar mig att bli, hwad jag afskyr att wara; men jag eger ej mera nägot wal. For of båda år denna jord för trång att tilsammans bebo. Wäl har ni blifwit mald till ledamot af denna stats legislatur, för att åt edra lifar stifta lagar, ni, fom sjelf frånft den heligaste af dem alla —; men den plats, fom nu mwäntar er, ffall ni lif: mwäl aldrig intaga. Sa sagdt — lems nade han rummet. : Några få weckor gingo federmare, utan. att de båda dödsfienderna kommo i nå gon gemenskap med bworandro. Henrik började nästan att glömma bort hotelsen od) beredde fis att snart intaga sitt säte i Kentuckys Underhus. Det war en mörk och stormig Söndagsafton i November månad. Henrik fatt, jemte fin waka, fromför en sior fols eld, oc på moderns kaä hwilade deras ; lila barn sitt hufwud, djupt inslumrad