Norrländska Korrespondenten – 23 april 1859, sida 3

tagna s:änd bestod blott i titeln, ty ännu bade ban ide ens tänkt vå bwado lag är. Denna syeslolösbet gaf honom söledes iidigt fritt urymme för ofta passioner, och wanan att få hwar je öaskan uppfylld har de smäningom bibringat honom den åf wertygelsen, att hans ploner och begår af ingen mensklig makt funde öfmerån. dafastas eller qwäfwas. Ledd af denna tro, ilade han bli dt fram på lefnadsbanan, och ban sparade aldrig någon uppoffring, för att hinna ett softemål, antingen det war af werklig wigt, eller frambragdt af ett ögonblicks nyck i hans föränderliga sinne. Med alla dessa fel war Georg å å lifwäl en godbjertad, älskwärd och ädel mennisko, tfångt rån fänslolös för ära oc dygd, och af mång: den lifa mycket älskad för fina goda er genskaper, fom beklagad för fit oböjliga lynne. Så hade Georg äfwen nu beslutat, att, mot alla wänners ajradan, åt den täcka faders och moderlösa arftagerskan bjuda sin hand, sastån han wäl wisste, att bon bestämdt förklarat fin wederwilja för gi termål, od att hon saleder äfwen afwise: flera tillbedjaäre. (Foris.)