Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 3

ra. Dit år emellertid tl:ådligt fåntt att endastt ganska salla n dyhts btfwa dtersanda ned wederbåtlig undersktint. Saten lyckes oumstoet Ha råka i qlön ska och mäns da handlande i imar åderna der på Line Det skulle numera ar je fom en hörot foro. lämpning, om ba I lagen sreskrifua qwittot begardes. SJ andra curc:eljka länder plägar en köpman, fom afjanger vt wara, samlidiat bioga en warel på faparen. Tå denna wexel aterfonme: uscepte d, fan han, om han onstat att nenan erhålla peuningar för den, med latthet få den diskonterad. Hos oss tan sadant ej ske, då der ännu synes oafgjordt, vm en sa cufel och nyitig tingens ordning skall winna insteg i wårt land. Mangen torde wal saga att tet ide ij nar någor vb att gifva werlar, rå ingen finneå, som tiskonierar bem; men det rätta torte wäl wara, an ingen handel fun drifwas med nägot, hwäardå ide finnes tillgång. Når mon hunnit få långt alt brufet af werlar blifwit allmänt, starl saferligen in gen b.ist fiunnes på Ddiffontörer Vår-gläaje. När solen löser på vinterns boja O stråle mild! Och floden sedan så glad hörs stoja En lifvets bild; Då kommer våren i blomsterdrägten Och vandrar fram, liksom vestanflägten I lunden skön. ST När solen jorden så vänligt bjuder: Dig kläd i grönt! Oah lärkans qvitter i rymden ljuder Så mildt och skönt — Då kommer glädjen från höga zoner Naturen stämmer dess ljufva toner I dalen grön. Vi helsa våren med ungdomssinnen — Kom glada tid; Så rik på fröjder och kära miunen, Du vår så blid! Hur skönt att vandra der bäcken brusar Och vinden sakta i träden susur I lunden skön. Då morgonsolen i träden glindrar Med stråle mild Närestjernan, som uti rymden tindrar, Har gömt sin bild; Då fröjdas vi — ack hur hjertat njuter När vårens fägring på nytt uppskjuter I dalen grön. O glada vår! O, du lifvete bögring, Som flyktar snar, Och tager med dig den sköna fägring; Men lemnar qvar Rätt många bilder, om fröjd förgången, Och ljufva minnen af glådjesangen I lunden skon. Naturens fägring, så mildt den strålar, I blomman skön, Då våren kommer och lifvet målar På ängen grön, När eiskan sjunger, och helsar åter fort mA ii.