Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 3

kert war samma barn, Ewa dömt til en moralisk död, swarade jag. — Ni har fört öfwer Sigrid! Namnet Sigrid fom den fordna frö fen Ewa, nu den rika friherrinnan T—, att blekna; men utan att förlora fattningen, tog bon urp några sedlar och räds te Dem år qwinnan fom flod bredwig mig. — Förmodligen är det ert barn; tag detta till läfarewärd. — Tedar allra ödmjukast, nädig fri berrinnan, fade färingen, hwars ögon Iyste af snikenyet och belatenhet. — Lilla Sigrid är ide den der qwinnans dotter, utan ett barnhusbarn, födt för siu är sedan den 1 Maj, inföll jag — Kör, befallde friherrinnan, oc wag, nen rullade bort, för att föra henne till någon lysande badort. Jag bar lida Sigrid till folarens fluga inuti skogen, Här förband jag skudan, fam ide war farlig, ehuru smärtsam. Jag fade qwinnan att om hon skötte skickan med omsor och noggrannhet, få stulle jag betala Henne derför. (Fortsättning.)