Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 3

—wWO UDUDUDUEUEUEUEE — Skynda dig och öppna grinden ditt fräk, det är den främmande friyerrinnan, sade qwinnan åt den lilla, som sprang allt hwad hon förmädde för att hinna före hästarne till grinden. Kusken i sin förnämhet ansåg sig ide behöfwa sakta farten, utan lät det gå fristt undan, i tanka att den der lilla trasiga ungen nog kunde springa; men Sigrid war ett swagt barn, och under sina bemödanden att hinna fram, snafwade hon öfwer en sten och föll framför hästarne. Jag störtade fram, men i detsamma hörde jag ett skrik, och wagnen rullade öfwer den arma lida warelsen. Qwinnan utssötte en ed, oh jag upplyftade barnet, fom mar sanslösi. — Hwad war det? frågade en qwin noröst ifrån wagnen, oc ett ungt fruns timmer lutade sig fram. Jag igenkände fröken Ewa W—. Åjynen af Ewa, namnet Sigrid, flickans ålder, barnhyuset, — allt återförde ögonblickligen minnet af samtalet, fom jag åhört i parken på Återsfors för fju år sedan. Gifwande wika för all den harm mitt hjerta kände wid hägkomsten deraf och mid äsynen af den lilla misshandlade warelsen, som sa