Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 3

bode han ansett sig behöfwa ingå ett forms hiyt fobund med djefwulen, hwilken, emot biständ mid mordet samt framgång i all: månhet uti ulltantia fonder, cu gång skulle få anamma hang själ. Sedan han nu kånnt på fig, fom orden föllo, art förbundet wore afslutadt, hade han i fiir hjerta hogtidligen afswurit od forbindelse med Gud, ställt fina böner til djefwulen, och sig sjelf uteslutande under dennes fana, hwarefter han welat trotsa och belämpa Gud, för hwufen han under störte delen uf siti ly ide hyn fårlel, utan endast fruktan. J cellens ensamhet hade han emellerud blijwit wäckt förft till besinning och erfännande, hwaruppå sörtwiflan följt, men slutiigen hade han under den ninske läårarens ledning fommit till fann ånger, tro och samwetefrid. Den 18:årige mördaren har, fom bekant ar, blijwit til lif. wet benådad. Om Bodskulder. (Ur Öngota Kortespondenten.) Red. af O. C. har återkommande gåns ger fåstat uppmårffombheten på det, ide allenast för den enskildta affårsställningen, utan jemwäl äfwen för det alldandas, befluganswarda system, fom hos oss iyckes ha flugit allt for djupa rötter, neml. att formedelll stuldsattumg i bodarne för da. gens behof och wälbefinnande oupphåÖrligt inwisa pa kommande dagar och infomster, ett system fom knappafi fan annat än framkalla sulkomlig rum. Detita systeu alstrar nemligen det lättfinnigaste öfwerdåd w bedömandet af den egna affårsställnmgen för dagen, en framtid utan alla tillgångar, en omöjlighet på samma gång att nagonsin lunna hoppud ech tånfa på ekoronastt obetoende, fört och godt, en stult sättnings-moromani, hwati man, under den hogaliga serestauntugen att ide Ha något att forlora, men aut un winna, hazurderat — säsom på ett lottetispel — bade andras OM egen eristens. Göteborgs Posten har nu upptagit den na fråga, och det år of cv Höje vil DET ur anföra efterföljande: Den enfölde, ytttat besagde tidning, tager sina waror hos fepmannen på kreDit och underkastat fly hevre an etlagga en högre betalneng, an av oroja udo hun forskaffat fig penningar ull den fontunta liqwren. Detta hang bruk att driga wexrel på framtioen at fålan HL du tre dusystem, fom, för längt bifwet, fan ha De olyckligane följder. Ty ultttuthunblaren, som salln eger taltådligt supital, nod as härigenom taga fina waror på lang sredet hes grossh.ntlaren, och denne nedgas i fin oroning anita de utlandska bujen i hogre Arad an anaate warir natigt. WåI dan hataf wisat ten nvugen cimtertändna penumgekrisen. I Kongl. Maj:ts förordning of den 1 Maj 1855 föreffrefs att tepare af waor botde deroswer lemna ett qwitio, iom nfer lagen skulle galla jom stulojsatel. ÅAlI damälsenligheten af denna förvidampg ej såndes t berjan af mänga rossperdl.re, 1 som låta tyda focmularct till dyllta quit. on, för att laca ctt af bes Åötjotja joctu