Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1859, sida 3

Wräkt urpå klippig grunn. Sj log en stjerna mer ur fy — En borpets gyulne toll — OM ingen morgon font gry För Wasats krantta fell. Wid rodret wål en sly: man får, — Man lotet än hand od, Men mot förperimwers bränt man gär. Fins på ej lote ombord? Hwem wor det på, som swårdet hån, Med mer på mödlig fil? Hwem fötie enfarät, som fill? Gå — fråga Ancatjswärd! Ty ensam hon ju minnes grannt Den mortiga berrift; Eit folk, ryckt från en afgrunds brant Står I hands aannes skrift, Då wid hand fira himlen ställt, Ått trampa samma foår, Den bjelte god från Lappos fålt, Från Sttajectis snår! OM riddarn, fom 1 Gustafs dar Tidl suitiats lelar drog, Ru ul sitt fonerlandå förswar Flög ifrån Wermlands slog. Det war ej lek — men dock ert spel! — En framtid war bef wihst— Oc hwarje ursatå, för fin det, Eit ådelt hufwud naust. J stuggor, stigen upp igen, Da Er wi kalla på! Och nortens fara frapte mår, Som eder lifna må! Men Du, fom ensam lefwer qwar, En grånad ek. men stark. Wi helsa dig, wårt lande färswar, Wår frihets patriark! Si länge i den gamla hpForp Bo fria man anau, Och hafwet fammar grönklatb jort, Ci öms ej din bragd och Du. Din biltued äfwen refer Ry J diunets velatslott, OM Swea ej — förlåter Dig, Nej, hon walsigaat blott! Hcrm. Bjursten. Sedan sången war slutad, framträrde grefwe Curl Henril Andarswård, helsar med lifliga aslariationer af alla de nöt watande, och tackare ned några få entla ord för denna stål samt arhell utt något larrngre fram under feftens lopp få ytira sia näget utförligare i afscende på dagens tetycelje. Öwershen friherre Aelerkreutz erhosl srerefict Ordet OM yttrade: Då en stal dlifwt tömd äfwen till min salig faders minne, få torte det tifiåtas jag att derför aftägaa tactsagelse. Wi skunna icke i minact atertalla den 13 Mars 18019 Q, utan att erinra oss en för faderneslandet oelycklig tid, fom reban hår med waltaltabet bitfwis fölerad Jaa minnas iden lifliant fran min tGölgaRe ungdom od jag mianecå afwen mir salig fårers och. sott det 13 Mord war dett förditjömma i ste daden I hans fund, att han wålhun. diate gånger skädat töden I arsigtet på bmnrad —