Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1859, sida 3

teckning på de män, hwilka blifwit dödas de. Ni måste lofwa mig att altid ge nomläsa denna lista och, om ni derpå finner namnet Philip Joyce, hwilket år det namn jag bår i regementet, då låta Margareta Ranson och hennes fader me ta att jag är död. — Gud förbjude det! utropade hang wän; men mäste det få blifwa, få ske Hans wilja. Jaa ger big mitt löfte att få framt jog lefwer skall din önskan bit uppfvld. — Såg icke Hwar efter hur, fade Did med bruten rösi; ty det skulle onödigtwis bedröfwa henne. Säg dem blott, att ni såg mig sedan jag lemnat dem och att det smärtade mig att hafwa förorsakar dem befymmer. Den gamle mannen fattade hans hand, bjöd honom farwäl samt bad honom hafwa godt hovp och förtroende til Jas cob Bonnels wälgångsönskningar, hmare efter hun fortsatte fin wäg. (Fortsättning.j