Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1859, sida 3

Det fått förf. begagnat, och äswer fett med framgång begagnas af antra lundte brukare, år helt enlelt följande: Man jemnar en plats ungefär som när man anlägger en kolmila, antingen cirfetruud efter aflångt rektongelformig, helst det sednare, ty då år man bättre i i tille fälle att fföta ben under branning iw0rande leran. Då ilaneringen år gjord få att möjligen under bränningen tl firömmande regnwarten e fan awarstanra, läågges en grunr ef samla s:ubbat och ris ungefår alnegög, tem tigen fåt ofwantill, att leran, som lägges på densamwo, ej faller ner. Sedan leran blifwit tnge får J aln tjodt påcft detta underlager af stubbar och ris. fom dock skll wara temligen torrt, enär elden bör få fälert fäste deri, lågger man ofwanpå leran ungetår ) aln tjockt af det brännmaterial, mon har att anwånda. Rått om oc) granris tuger bra, LEA foffivbd. Oiwanpå det logret lägger men åter lera och få fortfareå oupphörligt. Ferf. bar endati ull lerbrännemg begagnat jag: spön, födan den tagus från sågen, och den bar warit alldeles förtrafflig. Då man fått 4 a 5 hwarf upplagda på ef wan beskrifne fått, anränder man i ett lemnadt hål, det andra torrare witlet och lagar att det blir diaghäl kring hela fu ren — alldeles fom wid en kolmila. År elden blott fommen i gång har man ej annat om göra — oc hinner ef annot eller — ån att ideligen ösa på nya hwarf ler emellan hwarf af brånsle, tills man får kuren få stor, fom önstaa. Wid brån. ningen år bod att märko, att elden aldrig får bryta ut, tv då blir leran bränd för härdt, utan skall hon blott genomglödgas, då bon efter affylningen låttaft låter dela fig. En hufwadsak år äfwen art man tar en lera, hwilken fö mycket fom möjligt år fri fran sand Ju frare från sand tlec ran år, desto finare smular bon fig efter dränningen. Om regn stulle komma unter brånningen bör detta ej förskråcka; förf. har han furar brinnande under de starkaste, ja dagslänga, regn, utan att det bekommit bränningen det unafta. Leran utwecklar undet rostningen en utomordentlig hetta, som går att det ar wida lättare så henne gen ouiglödgad ån mången tror. Förf. har tagit hwar fur till omkring 65—70 lass om fyra tunnor och anwänrt detta sedan på ett tunnlanda yta, Både för wårsåd och rotfrufter har leraskan begagnats och wisat god werkan på båda hållen, kansle båst för rotfrukterna; men då måste man ock pulverisera den fin och begagna den säsom brergödning. En fur på 70 lass eber 280 tunnor, blir färdig vå 5 dagar, råfnadt från och med planeringen och har man då ej alt för smår trangport of bränsl-t, syncs ju klart huru billigt detta år. Hos förf. har aldrig en lur om 70 lass öfwersstisit i fofte nad 9 rdr — och har ej leraskan få for werkan fom benm;öl eller guano, bet wi aldrig påssått, få har den dock få srot, och många gånger få stor, werkan, som dess kostnad är. —1(—n.