Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1859, sida 3

— Jag kommer ihåg ... når får jag bryta den? D Bi få fe. Huru öfwerjordiskt tocklige woro de ide! Paqualin och Fransiska woro balens wackraste par, och kärlelen gjorde dem ännu stönare än nägonsin. Det wer icke blott musifen, fom lade behag och bars moni i deras rörelser, öfwerensstämmelsen i deras känslor gjorde det ännu mera. De öfrige dansande fästade med fröjd sina blickar på dem ... men sjelfwe märkte de det ej. — Tillät mig att bryta den förseglade lappen eller ... — Eller ...? — Eler säg mig namnet på den, som ni skänft er tillgifwenhet. — Hans namn är ... Fransiska war nära att utala namnet, då i detsamma von der Lanken stod wid hennes sida. Hard ulseende war mwörkt och hotande. Uppehällen af glada wänner mid en bachanalisk fest, bade han förglömt balen — walsen — Fransiska — och öfwerlems nat fig ät bålens nöjen. (Fertsätining.)