3:o att deremot andra målkärl samt måtstockar, wigter och jernbetsman af gamla slaget icke mera få justeras utan allenast omjusteras, det sednare intill nyssnämnde åärs utgång; 4:o att mmätning af skattesäd uti samt levereting ifrån lronans förråder och magasiner numera skall ske med målkärl af det nya slaget; dock att, om någon ffattstyldig åstundar, att sädens inmätning kontrolleras med förut brukliga målfårl, sådant, under innewarande och derefter nåst följande tre år, utom hwad det af skaffade kappmålet angår, ide får förmåge rag, likwål få, att ala smärre poster, till hwilka mindre målkärl ån en 178 funna erfordras, skola mätas med fannmått och dettas underafdelningar, derwid alltid det större måttet, få långt ske fan, skall be gagnas framför det mindre; samt 5:o att, efter 1862 års slut, wågar ej få i handel begagnas, å hwilkas balangarmar finnas endast hål eller krokar för skälarnes uppbäring, utan skola dessa uppe bäras af fasta ändaxlar, hwarförutan is akttages, att wågbalans skall wara försedd med fast midtelaxel, hwilande på hårda, jemnhöga pannor; att balansens armar stola wara lifa långa, räknadt från minds telarelns till ändarlarnes eggar; att tungan skall stå winkelrätt emot den linie, fom förenar ändeggarne; att balansen enfam stall ställa tungan vå nollpunkten, lodrätt öfwer midtelareln, samt art tuns gan skall ställa sig på samma sätt efter stålarnes påhängning och då skålarne ombytas, eller de wigter eller den wara, hwarmed wågen förut wisade jemnwigt, omflyttas från den ena ffålen till den andra. Stockholm i Kongl. General-landtmåteri-fontoret den 22 Januari 1859 Ludvig B. Falkman, A. G. Ramsten. (Jnsåndt.) Replik. Uti n:o 4 af Norrl. Korrespondenten för innewarande år, flår att läsa en res klamation öfwer en i n:o 2 af samma tor ning införd artikel. rörande barnmorskan i Hässjö ete etc. Artikelförfattaren anser sig uppmonad, itt öfwer denna reklamation yttra några ord, hwilket icke torde wara så alldeles ur mågen, enär man ännu ide glömt det gamla ordspräket neml. 7Oow Len ena fore pen ide hugger ut ögat på den andra. Så torde äfwen förhållandet wara angår nde barnmorftan i Hässjö och den fom agit hennes parti. Ått barnmorskan i Hässjö ide blifwit omdöpt i den s. k. Swartån dersstädes will inf. ingalunda eflrida, ty baptisterna bruka sällan taga iågra opartiska witinen med fig, då de å, att werkställa nedvoppningen, helft, om inf. bar fig bekant, att deras ombövring äfwenså nattwardsgäng, meråndedg ke i löndom oc på nattetid då andra FAWnnnnnngngnnnn Q ED