Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1859, sida 2

hon handlade nu med en öfwerretning, som näsian war feberaktig. Hennes nyss så nedslagna sinne hade sprungit öfwer på en annan ytterligbet, och lika häftigt, fom om hon bade fruktat för någon oc wäntad mellankomst, nedskref hon ett par ord på twänne särskilda papverslappar, hwarefter bon sammanwek dem oc) före seglade dem. — Jag skall en gång fullständigt före klara mig, yttrade hon derefter; men cmellertid har jag här nedskrifwit dens namn, fom jag älffar ... waren gode och tagen dessa förseglade namnsedlar, mine herrar, od gömmen dem wäl ... en dag skola de fåfert förwissa mig om er aktning ... lofwa mig endast, att ej bryta dem, förr än jag ger iillständ dertill. DWi lofwa. Däå von der Lanken oh Paaualin af. lägsnat sig, sjönt Fransiska wanmäktig ned i en stol. Maria hade med det spändaste interesse följt hwad fom vasserat under hen. nes ögon. Allt efter som händelsen wexlade till och ifrän, hade hennes hjerta klappat olika. Når hon såg, hwilken ut