Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 3

KA:.:.li — ganska for:; det innehåller blott twånne meningar; den första att hon . Paqualin tystnade änyo; men pan mårfs te att von der Lanken gjorde en otålig rörelse, och han fortsatte. — Mt bon ... älsk.r. Fransiskas förundran förswann hårun. der, och en otwätydig oro intogehenne i stället. — Och den andra meningen? inföll hon. — Jag mäste nämna, erinrade Paquas lin, att biljetten tycktes wara skrifwen till en karl, mähända till en slägting; men lika mycket, den andra meningen innehål ler endast en uppmaning, att han, i fal han will fe föremålet för hennes böjelfe ... mätf hennes böjelse . . . bör infins na fig i morgon afton på balen, då hon ämnar dansa med den lydlige första wal: fen. Fransiska bibehöll fin ställning, men hwarje bloddroppe sjönk tillbaka från hens hes kinder. — Brefwet, ätertog Paqualin, cirfules rade bland kamraterne och kom slutligen til mig. Wisserligen trodde jag mig igenkänna filen, men då drefhittaren oms