Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 2

tillsälle genast war til desigtniag och ins tyg att åt pastor meddela. Så ungefår synes han föreställa fig de swenska fyrfor socknarne på landet med ofta 2 a 3 mil och mer från ena ändan til den andra. Det blefwe just en foftelig sak, om hwarje stadars torpare, når någon anhörig dött, skulle lunka 4 a 5 mil bort till promin: cialläkaren för att få honom att refa til stället och desigtiga den döde, och sedan lita många mil fram och tilbafa til före samlingens pastor, för att anmäla begrafningen, utom sjelfwa likets transportering till fyrfogården. Och detta dertill i fo ra socknar med 4 a 5000 inwånare, hwars eft åtminstone ett dödsfall minft inträffar om dagen. Sannerligen, det skulle blifwa ett lustigt läkaregöra! Och hwem skulle bekosta de dyra besigtningsresorna? Före modligen staten, för att göra hr Berg ett nöje, ty ide kunde wäl de fattiga torpare ne göra det, och ide kunde man wål bes gära att låkarne skulle göra det sjelfwe. Sedan Carlskrona Weckoblad på dessa omständigheter fästat uppmärksamhet, vite rar det följande ganska sanna reflerion: X städerna låter det wäl tänka fig att lemna dessa uppgifter, ehuru det äfwen der skulle medföra stora ledsamheter och äfwen kostnader, men på landsbogden år det som sagt war alldeles otänidart. Man finner således att wissa herrar projektmafare hafwa mycket lätt, att i fin studerkammare theoretice uppgöra det ena pros jekter barodare än det andra, lemnande sedan wisliga åt andra att bäst de gitta, praktiskt utföra hwad som är opraktiskt och omöjligt. Sålunda är det lagar och förslag uppgöras på åtskilliga embetsrum i Swerige: de taga sig förträffligt ut på papperet, men realiseta och tilämpa dem den som det förmår! Theorien är god att hafwa, men litet grand praktiskt före stånd är dod owilkorligen äfwen af nöden, säwida de wackra idserna ide skola upplöfa fig i tomma abstraktioner, idel såpbubblor, fom brifta och blifwa till intet wid första lätta widrörande. Man kan icke låta bli att, wid åtanken derpå, att efter byråchesens alla midlyfti ga resor och studier i Belgien och annorstädes, på bekostnad af allmånna medel, för att inhemta underrättelser, nödiga til ÅT det nya embetswerkets upprättande, detta I foftliga förslag war en af de första fruts terna af den lärda mådan, tänka på hwad Ifru Lenngren säger om magister Mals skor: I De Grekers och Nomares skor han känner, Men fina go wånner! )) Jemt bakfram han spänner ...