Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 2

— 2 seende; oh qwinnan är aldrig skönare änt då hjertat, i den händelse der år god, och ädelt, helt och hållet inspirerar henne. — Du, yttrade hon til Maria, du... det war alt, hwad hon fade; von der Lanken och Paqualin anmäldes i samma stund. På en gång återkom Fransiska tid fig sielf. Det stolta missnöjet förswann från hennes ansigte. En ljuf tanke, dotter af hennes hjertas skönaste dröm, flög genom hennes själ och lade en mild tillfridsställelse i ögats uttryck. Ofmwerraffad af de inträdandes anblick, sänkte hon handen och lade den på sitt hjerta lifsom mille hon nedtysta def oroliga flag. Maria slog uvp fina ögon ... hon förstod ej rätt hwad fom föregick inom benne. Ålskade hon eller hatade hon? Fruktade hon eller led hon? Det war ide första gången, von der Lanken och Paqualin besökte Fransiskas familj, od) man emottog dem, fom game la befanta. — Wi komma i ett ganska besynnerligt ärende, yttrade Paqualin till Fransiska, men wi hoppas att ni förlåter ett par utlänningar, om de ide förstå att i hware