Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 2

Jii —— tagne, som de woro, i de bästa familjers ne, sparade de lefnadsfriske Fransmännen ide bewis på wälwilja, och Franfyr fforne utwecklade alla det fina foketteriets resurser, för att på ett behagligt sätt tjur fa nordens Fransmän. III. Von der Lanken och Paqualin bade mött hwarandra wid porten till det hus, der Fransiskas föräldrar bodde, och blef wo på en och samma gång anmälde. Då de inträdde, stod Fransiska ännu med handen utsträckt emot Maria, Hennes ställning war detta ögonblick hänförande; den war icke allenast stolt, den war inspirerad. Hon älskade oinskränkt oh helt; men Maria hade framkommit med ett twifwelsmål, huruwida hon älskades tillbaka; ännu mera, twifwelsmålet innebar ocfå en beskollning emot den, hon älffude, att hysa en dubbel känsla. Då hon förswarade honom, förfwarar de bon afwen fig sjelf. Sårad i sitt ins nersta, lånade bon derur wapen till fit förswar. Det war också det förolämpar de hjertat, fom lifwade Hela hennes ut: