Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 2

Juli månad. Til direktöter i banken ut: sägos grosshandlaren I. C. Kempe, råd: mannen Sjödin, handlanderne S. I. Hamberg och F. J. Halen samt landsfiskalen H. Arnell. Säåsom ett godt tidens tecken må anföras, att åtskillige af allmogen bewistade sammanträdet och äfwen ingingo såsom delegare i bolaget. — Rådmannen VP. G. Röndlad har under 3:e månader räknadt från den 14 i denna mänad, blifvit förordnad att borg: måftareembetet härstädes föreftå. (9. P. — — — — Sundswall den 12 Februari, Denna winter har hittills warit högst sparsamt försedd med en nödwändighets wara, fom kallas snö Det spnes dod nu fom skulle denna brist wara på wäg att afhjelpas, att sluta af det ymniga snöfall, som i går började och ännu fortfar. CE huru senkommen, år doc denna illökning i fnöförrådet för skogsförslor och trafiken ganska wålkommen. — Enligt uppgift i Stockholms tidningar, för någon tid sedan, skulle en poli8öfwerkonstapel: F. A. Abrahamsson Der städes ha blifwit utnämnd till stadsfiskal i Östersund. Detta lärer enligt hwad Jemtlands tidning påstär sig weta, wara ogrundadt och hårleda fig från någon os rigtig uppgift, emedan tjenstförrättande t. f. stadsfiskalen derstädes, Eriron, som wid inhemtad notis i tidningarne, rörande den stedda utnämningen, till wederbös rande ingaf fin anföfan om entledigande, bar, sedan det befunnits att uppgiften war rit ogrundad, äterkallat den sälunda ajorda ansökan samt fortfar ännu att bestrida sin tjenstebefattning i Ostersund. — bland de många grundade anmårkningar, fom blifwit gjorda, i anledning af förflaget om kyrkoböckernas nya inrättning och deras asskrifwande för att insändas till ecclesiastilbyrån, finnas äfwen i n:o 2 af Folkets Röst, några sådana, hemtade från Carlskrona Weckoblad, hwilka ytterligare belysa det nya förslagets bristfälligheter. Der läses neml. följande: Carlskrona Weckoblad fäster upp: märksamheten på en sak i statistiska cen. tralbyrächefens widunderliga förslag til tabellarista kyrkoböckerna, fom uppenbarli gen wisar, huru hela projektet är ett fame marpåhitt, utan ringaste begrepp om far tens praktiska möjlighet. Der föresläs nems ligen att lif icke måtte jordas, innan få widt möjligt, intyg af läkare rörande dodsorsaken företetts. Detta lilla drag bewisar, att hr chefen, medicinal-rås det Berg, måtte tänka fig Sweriges ut firådning och beskaffenhet alldeles få, fom stora barnhusets i Stockholm, då han der war öfwerläkare, hwarest det blott beböf: des, når en liten inwånare dött, att nå gon af ammorna gick öfwer gården upp till hr Berg och anmälde dödsfallet, de ä232— —