Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1859, sida 2

Annnnnnnn —— lade ett warmt och friskt bjertas rena lif fram ur de stora mörkblä ögonen. J pang manligt sköna ansigte afspeglade sig en manlig och skön själ. Men icke dess mindre låg det i ögonens glans och ians sigtets uttrock någonting ljuft drömmane de, poetiskt swärmande, nästan melanfos liskt fänfligt och ömt, fom giorde honom tid damernas älskling. Det war någons ting bog honom ... och ban liknade i detta fall Fransiska ... fom anflog i förs fta ögonblicket, och fom eröfrade wid för. fta ordet. Under sin fängenstap hade de swenska Öfficerarne oinskränkt frihet inom Longe wys område. De fingo behålla fina war pen, deltaga i alla nöjen, förströ fig fom de wille, gå och komma, när de behagas de. Deras afgifna hederslöfte, att ej rymma, war deras enda boja. Man säger att hedern är Fransmännens moral. Men om Fransmännen hafwa beder utan moral; buru ofta finner man ej utom Frankrikes gränsor . . moral utan heder? J rift mått njöto de swenska fångarne saf fits tjenstfria, glada oberoende. Uppe