Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1859, sida 3

hämta henne, att han sjelf låg för döden, och hade en saf af wigt att yppa för hen: ne; att hon måste skynda, ty det mwarins tet ögonblick att förlora. Tanten uttvers fade hennes befrielse frän sin hittills ins nehafwande tjenst. Den goda fröken oms famnade henne under tärar, hjelpte till att inpacka hennes safer, och inom en timme woro Karin oc) hennes tant ftads de på resan til herr v. S:s landtgods. Tanten berättade henne under refan, at herr v. S. war den okände männen, fom bon kallade fin skpyddsande. Genom myc fet enkla medel, i synnerhet genom till hjelp of en bland bane förtroliga wän ner, som bodde i bufwudstaden, och um gicks i bet hus der Karm wistades, ha de han följt hennes steg, wakat öfwe henne, och wetat förskuffa de omtalta bref wen oc gäfworna i henocs händer, Åf wen yppade hon, att berr v S. ämna de testamentena benne hela sin egendom men för att logligen funna tidäwagabrin ga detta, war nödwåndigt, ott bon ble hans enka, hwarföre han beslutat, a på sin dödssäng läta wiga sig med ber ne. Karin blef försträckt, och ytirad tusende betänkligheter, hwilka alla tante