Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1859, sida 3

öfwerwann genom att föreställa henne att herr v. S. ej ägde nägra anhöriga, med undantag af en enda, fom på längt håll war beslägtad med honom, hwilken wistades utrikes, och dessutom war sjelf få rik, att han ej skulle missunna en fats tig flicka fina arfslott. 3de utan största rörelse återfåg Karin herr v. 5 Dessa anletsdrag, fom wid första åsynen gjort ett få djupt od) was raftigt intryck på hennes finne, säg hon nu få synbarligt rörda af dödens hand. sEndaft fålunda, fade han, mille jag taga din warma, friska hand i min falla och förwissnade. Ehuru det war min plan, wid första äsynen af dig, att efters lemna åt dig all min egendom, wille jag, fom en usel krympling, ej förr än i dödss stunden, genom äktenskapets band, föres nas med dig, du hulda, blomstrande was relfe.ss En jurist och nödiga wittnen mos ro närwarande, för att med lagliga fore malitetet bringa testamentet i ordning, och presten på godset mwigde dem tills sammons. (Forisåttning.)