Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1859, sida 3

(och det måste wäl en skolfråga wara) i tryck aumarkes, påminnes, eller eljest gransknings-ellec testertonswis i dagsåljufet framlågges. Hit hörer onekeligen hwad nu åtalade artickel innehåller i afseende på Der omtalade brittande lämplighet m. m. Der åberopas wal brottmåls-protokoller, exekutionsdiarier och udningsartiklar, men icke ligger deri någon 4madelse, ty i fås dana attet fan man lått få rum för en mydet obetydlig uffär t er röfande af en Cigart pa gutan, en opicjo win:etwag, en skuld, som man ej gitter betala, eller, såsom nu, ett misshagligt utttyckei ett lidningsblad. Will man åter focska efter stillnaden mellan en läflig anmårkning och en smådlig utläteife, få fan man anstalla en liten jämförelse emellan twenne omDdödmen, det ena lydande salunda: den och den petsonen år mindre lamplig för sin platts, emedan han, för sina mänga ans dra befattningar. måste göra n till en bisaf, och det Andra omdömelt af följande. lydelse: den och den personen År en li stens arffurste, en lou.skhetens tepresentant, en slingrande orm, jom churu fufwad, dvd. reset sitt hufwud till bett (fe yttrandet i Dilettanteu), och nagon wodare definttion på hwad fom år och ide år smadelse torde dä befinnas alldeles öfwerstödig för hwar och en, fom kanner ordens olita be tydelse och syftning. — Detsamma gåller äfwen om det öfriga innchallet ar tjrågar warande attickel. Or Löhrs syndara des modande år att i def ocd inlägga en bes tydelse, fom de ej i sig sjelf ega. Sälun: da stall uttrycket: en underlig uppfattning af ratt och orått,, betyda en bedråglig galdenär, då litwat ordet underlig fivars fen fåger godt eller ondt, ty man fan an: ses för en underlig man och att hafwa en underlig uppfattmag af rått och orått, blott derfore, att man sframkallar ett obe fogadt tryckftihetsåtal, sasom Ör Löhr nu gjort, utan att en sådan fonfölt med tryckstihetslagen fan förag till men för hang borgerliga namn och rycdte. Men underligt at der andock alt sedan Herr Lohr i min Tidning erhallit tum för fin reflamation och deri sjelf u-ås medgifwa hwarjehanda i artifeln antydoa brister där da derhån, att han ocröfwer betygat sin Anger, och mast medguwa att atmitestone ett flagg sten of sanniag ligger vd grund for t. ex. affären med polsbetjenten, ett sken, fom han wal lofwat, men annu icke maktat andanroja, oc då, hwad Det underordnade betyget angår, Herr Lohr sjelf maste Wweta av ett högre tunnat fås, om han ej få wårdeslon behand iat de forelagda stilprofwen; underligt är Det då, att denna Ånger och detta medgitwande ide wisat båltte werkan, ån att han genast anställer åtal mot den, som lemnat honom allt tillfalle att sotarätte färtiga fig mot gjorda anmackningat i summa Blad, som dessa förekommi:. Nar lutligtwis måte oc har antagas, att om åfwen någon ofwerdrift skude finnas ide reflextioÅet, fom meranämnde attickel innehallet, ett deremot warande undermal torde förefinnas i den justifierande reflaimationen. Fököfsrigt och då jag redan i jen forra genmale lagt å daga, art det AAi — )—L—!