fomlig upplysning häröfwer. Mer än ett är hade på detta sätt före flutit, då en dag mycket främmande an. lände; äfwen Löjtnant H., fom hade wetat fraffa fig tilltråde i denna familj, ins fann fig. Samma afton fann han til fälle att samtala några ögonblick med fin älskade Karin. Med brinnande färlef bes stref han för henne sitt hjertas tillstånd, fade henne (hwilket hon redan hört bes rättas), att ban fullkomligt hade brutit den förbindelse med Louise A., fom han, förrån han fett Karin, öfwertalad af fin moder, emot fin wilja ingått; att han i lång tid förgafwes sökt att närma fig fin bulda Karin, hos hwilfen ban nu bönfoll, att hon mätte skänka honom sin trohet och lemna den förödmjukande flätning, bwari hon nu befann fig. Til fin mor kunde han tywärr ide föra henne, men han wille skaffa henne platå hos en far milj, hwarest hon kunde uppehålla fig, tills han, fom han hoppades, inom få är funde wara i fådana wilkor, att han wågade tillbjuda henne dela dem. Den arma flickan trodde, att alla wilfor ffude synas henne goda, blott hon fid dela dem med honom. Men den tanfen att gifwa