fin tjenstetid såsom vikarie öfwerfallit polisbetjent då denne warit i tjenfteutöfning samt derföre warit ställd till rätta! Kan swaranden förnuftigtwis påstå, att dessa nu ur artikeln ordagrant citerade ord blott afse, att jag warit stämd för omnämnde lagbrott? Ar ide twårt: om der utan all möjlig reservation polisbetjents öfwerfallande utsagdt såsom af mig werkeligen begånget. Och detta allt oaktadt förnefat swaranden, att i artikeln finnes lögnaktiga framställningat. Hwad wwa re citerade 11 mom. jemförd med mifgerningsbdalken beträffar, fom afser sädane angifweljer mot enskild man, som å ära gå eller för def borgerliga namn och rykte förklenliga äro så har jag af desto förre skäl bordt såäsom en emot mitt hor gerliga namn och rykte giord angripelie anse artikelns beskyllning, att jag gjort en konkurs som lär lägga i dagen bes tänkliga konflikter med konkurslagen och en underlig uppfattning af rått och orått fom konkurslagen uti 3 cap. 45 S just för sådana der betäniliga konflikter med densamma utom straff derjemte stadgar förlust af medborgerligt anseende. Beskyllningen att jag med anledning af en annan innehafwande tjenst, mast göra skolan till en bisak, kan enligt wanligt spräkbruk ej anses innefatta an: nat, än jag skulle hafwa uraftlåtit att åt min skolijenst egna den omsorgssulla wård, hwartill jag enligt tjenstepligt och fammete warit förbunden. Att detta år en för mitt namn och ryfte, i främsta rummet såsom tjensteman och derigen om äfwen får som medborgare, förklenlig angifwelse, lä rer wäl swårligen funna bestridas. — Li kaså hwad angår den i allmänna ocda: lag framställda, att jag är en person, hware olater och bristande lämplighet för den plats etc. etc. (fe ofwan citerade ut tryck). Sedan jag nu ådagalaggt, att uti ar: tikeln om mig begagnade uttryck och framställningssätt längt ifrån att, få: fom swaranden påstår, d.finna fig inom lagens utstakade råmärken, twärtom äro lagstridiga; får jag angående artikelns tyd ligen i dagen lagda åfyftning blott framstålla: Kan uti en skrift, der en per fon dels lögnaktiat tillwites såwäl åtfril liga den borgerliga ordningen störande uppträden som werkliga lagbrott, dels framställes säsom genom moraliska lyten olämplig för, samt wårdslösande innehafwande ijen stebefattning, tanken och fyftningen annorlunda anses ån såsom i allo stridande emot lag oc trydfrihetå-förord: ning, äfwen om författaren, eller den fom lika med honom står i författare-anfmwma föregifwer att fyftningen warit god oc ädel? Kunna fådane emot en perfor framstållda beskyllningar wara gjorda annan afsigt och syftning, än att skada, åtminstone genom nedsättande i menni stors aftning och goda omdöme? Hmwarj rättänfande menniska fan med mig ej inf huruledes med den uppgifna goda och ädla syftningen med åtalade artikeln funna fö tillsammans med de emot mig viftade lögnak tiga beskyllningarne, huruledes artikelför fattaren kunnat tro fig ernå ett godt ock