Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1859, sida 2

er blef upptagen i huset hos en slägting till hennes aflidne fader, den förut oms nämde embetsmannen, fom wi wilja falla herr Å. Här skulle hon til en början stanna qwar, för att påföljande föndas gen för förfta gången begå den heliga nattwarden tillika med husets döttrar. Man satt nu och arbetade på dessa unga damers grannlåt; äfwen Karin war sysselsatt dermed. Hon war nöjd att få fitta obemärkt i fin stilla wrä. Hon fåne de fig främmande i denna omgifning, och öfwergifwen af hela werlden. Hennes tankar swäfwade med ett outsägligt mes mod, än tillbaka till det förflutna, än framät mot det tillkommande. Med ett af oro klappande hjerta upplyfte hon sina ögon frän arbetet och blickade ut genom fönftret mot det stjernklara himlahwalf wet. Till ej ringa uppmuntran wmarfes blef hon ett sljernskott midt framför sig; det förekom henne, fom om en god ande genom detta tecken hade tillhwiskat henne tröst och hopp. J samma ögonblick kom en präfktig reswagn, förspänd med fyra hästar, rullande uppför gatan och flannas de wid porten. Husets damer uppstego under ett häftigt utrop: Gud förskone