Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1859, sida 2

kans haf hade innehaft en liten syssla i denna stad, oh lefwat ganska indraget, med en gammal syster och fin enda dot ter, hwilten ban från hennes spädaste barndom inwigt åt de wänliga sängmör, som i alla motgångar hade utgjort hans trost. Den goda tanten, wäl bewandrad i alla husliga och qwinliga göromål, ha: de i desfa oförtrutet underwisat den une ga flickan; och den lycklige fadren fann, att bang lilla Karin uti fin person före nade allt, fom fan göra qwinnan dstward och intagande. Han fagnade fig öfwer att konfirmationsdagen nalkades, då han offentligen inför Gud oc menniskor skulle framställa denna fir älskling, fom en bits tills för werlden dold skatt. Under det ban nu fom bäst funderade på, huru han stulle finna utwägar att förskaffa henne en anständig drägt till detta högtidliga tillfälle, slutade döven plösligt hans fors ger oc) förhoppningar. Den arma knappt femtonåriga Karin och hennes tant befunno fig vu i samma ställning fom brand fadade eder skeppsbrutne, utan annan illflyft, än den medlidandet wille stänka oem. Tonten sökte fondition fom husällersta, under det Karin ued lika utfig