Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1859, sida 3

lare, men förgäfwes, de hade mer än tillräckligt af den waran. Det återslod således ingenting annat ån att lägga in flåsket hos någon bekant i afwaktan på bättre konjunnkturer, utom några stintor, fom medtogos i wagnen såsom underbädd. Och forst i skymningen blefwo wi får diga att lemna fladen och flå of i ro på fläslskinkorna. Den tiden hade man ej några mafas damiserade wågar, men deremot gyttja i öfwerflör. Wi måsse bereda of; på att tillbringa natten i sakta mak öfwer lands wägarnas pölar. Det war en blid men dimmig Decemberqwåll, precist wid samma tid fom man tände de gamla tranlamporna på Öfters gatan. Men prisad ware tidens upplysning, fom gifwit of gas i stället för de odugs lige danfarna. Resan beträddes dod med godt mod, så mycket mer fom Petter war en treflig furre och jag å min sida icke heller war så duskablyg. (Fortsänniag.,