Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1859, sida 3

Screens vec SCC CC XX AWWA KJeJ mm —U—-—gw:.aiea— Om wäderlekens hufwut salliga bee skaffenhet år 1859 spår ben i nämde håns seende merendels sannspådde signaturer2-z i Gotlands Tidning: Wintern blir ostadig i början, men sedan någorlunda jemn, dock ej firåna; wåren kylig med ofta nattfroster; sommaren ombytlig; hösten i början wacker samt sedan lsylig och regnig. Storm miräffar flera gånger under året och winden blir ottast sydwest. Grödan torde blifwa medralmåktig ech fisket klent. — Från Nemfod ffrifwves till Wermlands Nya Tidning den 30 Nov.: En oerhördt ryelig händelse inträffade för fjorton dagar sedan på Högland i Grongs prestgald. Twenne söner till en bonde i gården Öj begäfwo fig en dog till fos gen med twenne hästar för att föra wed. Som de blefwo owanligt långe borta, wådte detta de hemmawarandes förundran, hwarföre fram emot aftonen folk utfäns des att seka wethuggarne. Men bwvilfen förfärlig fon blef man då ej wittne til! Den yngste of bröterne låg en half fjerdingswäg från gården liflös i snön, med ansigtet mot jorden och illa slagen — ( bakifrän hufswudet. Den äldte sonen kunde ide igenfinnas. Deremot stodo hå. starne sammanbundna wid lassen. Pär följande morgon förnyades sökandet och sluiligen sanns den andra brodren — bångande omkting 6 alnar högt upp i ett tråd! Den ålore brodren hade otwifmwelaktigt dödat den yngre. Denne sistnämnde hade bak i hufwudet fått 2 eler tre så starka slag af yrhammaren, att hwar och ett warit dödande. Orfofen till dådet anfer man mara den, att fadren hade ämnat att dela gården ewellan sönerna, hwars med den ältste war missnejd. Allt bemir far att dråpet skedde med oswerläggning. Fydren hade welat fara med tid skogen denna dag, för att hjelpa till att hugga twenne sulla lass wed, emedan det redan huggna, fom af senerne stulle köras bem, war för litet för twå, men för mycket för en håst att draga; detta motsade den åldre sonen, förflorande att aftonarbete ide skulle fattas dem i stogen. Af spåren ie snon tror man fig finna, alt den åldsle smugit fig på den yngre brodren, då han slog honom i bakhufwudet med yr hamnoren, fom skedde då den sistnämnde lutat sin ned mot marken att fastsnöra weden på lasset, och befanns han liggande med repet i hunden. — Efter tbgerningen bade mördaren gifwit fig god ro, i det han, som war förfedd med både knif och yra, gifwit sig td att upplösa en knut på ett par tömmar, samt begge knutarne wid belslet, sannolitt derefter sammanbunbit hästarne, och derpå uppklättrat 6 alnar högt i ett tråd och hängt sig. Den yngre brodren war förlofwad; den äldre efterlemnar husttu och barn.