nod: Nswen i tryck har man längesedan fett ungefår eller hufwudsokligen följande: Om utsändarne af kolportörer, dibelförtlarare och wärfware hade modererat sitt nit, sin impuls och force med eftertanka och wislighet, och om de utskickade wetat och welat göra skäl för namnet bibelfpri: dare, — en benämning, fom hos allmogen i synnerhet fäster åhörarne wid den beliga skrift. — så hade de ju bordt flitigt besöka aflägsnare församlingar och kommuner, der Bibelen skulle tockas wara mindre spridd, ehuru den dock finnes, och wanligen mera studeras der ån i de folk rikaste trafterna. Meru Bibelen och i fynnerhet nya Testamentet år ofta hwad de minft eller sparsammast medhafwa. Deremot föra de fig an med hundratals )måbåcker för godt pris, s. k. audaktig: Hets; och jalighetsbocker, genom vil. fa, fåfom och blifwit anmärkt, folket ofta mera of ån tillwänjes att läsa Bibelen. Men desse emissarier elbet ui skickade hålla fig merändels der det finnes många föpar re inom grannskapet och hos deras gam. la funder, de der under mellantiderna af besöken kunnat winna ännu flera. J be rörde fall eller i afseende på det moderna kolportörskapet i allmänbet bar man hört och fett ifrågasatt, om ide detsamma funI de och borde, om ide alldeles 322 dock inskräånkas och wederbörligen control: leras, åtminstone en tid eder intilldess man kommer i åtnjutande af en förbättrad Bis belöfwersättning? En sådan skulle ock får fert bringa många obehöriga, förwetna och lättfärdiga bibelförklarare till blygd och tystnad, och det till mycken fromma för det bibelläsande, sanningssökande och andeligen uppboggsamma folket, samt för en. fann christendom. Någon brist på rent och obemängdt Guds ord skulle wål ide heller under tiden kunna öfwerklagas, så långe Bibelsällskaperna och presterskapet cgöra sitt til i och för den goda saken. ÄAfaledes har ofta frågats, hwilken eler hwilka fom gifwit emittenterna eller de utskickande rättighet och magt att få lå ra, få handla och wandla såsom månge göra i protestantismens få till sågandes andra fäderneakand, — Gustafwers och Garlars fädernesland?! Judahls pastorat. — Churu det berättats, att en och annan person hyllar paptistiska åsigter, fan dod ide wisas, att någon genom dop ingått i nämnde fek. — — Anm. af undert. Jcke blott genom hörsagor, utnn oc genom far tista underrättelser af behörige personer på stället, har jag mig bekant, att ätfölliga både söndagsoch wecoförsök skeit af emissarier ifrån Sundswalls progaag: andan att draga folket ifrån kyrkan; ifrån brufet af barndop och ifrån allmännelig I nattwardsgång. Men presterskapet har på wederbårligt fått få werfat på folket, att detta ide tagit intryck til affall. Der jemte har en bildad, kunnig och wälsinnad kronobetjening, utan wåld och utan mifbruf af fin magt, med god och helsosam werfan låtit wederbörande weta: qvid juris eller hwad lag innehåller och förmår i ett christeligen lagbundet samhälle. Fol. fet sjelf har lätit samme wederbörande för. få, att församlingen i kyrkan, wid hugs förhör oh andra tillfällen af fina prester fått höra Guds ord bättre förklaradt ån af sådana löspredikare. Desse eller dock somlige af dem hasfwa sluteligen erinrat åtminstone om skjutspennigar och någon —— s—g: —5