Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1859, sida 3

ärligt, men nitälska cwisligt. Af sådane förrättas bop om sommaren mid sjöstranden, ester I bådar, och om wintren i bade far, allt genom nedsänkning. Nattwa: den åter utdelas ide af ledaren, utan feftans hängare, för hwilka materialet i brörbitar och win framsättas, skifta detta mellan fia, säsom det berättats of en baptist, fom efter att haswa infett det orätta i förra famrater8 förfarande, återgått till statssyrlan. — ÅÄndta aswileljet ifrån den Ewangeliski-Lutherska läran äro icke förfpors da, ide heller hafwa några hitkomne ger sällers förföf att wärfwa för mormonismen rönt framgång. — Någon annan afwikande ttosbekännelse hos baptisterna ån om dep och nattvard har ide förmärlta, om ide deras begrepp om fyrfan fon dit hänföras, Då de ide kunnat tåla dennos förening med ftaten, och derifrån tro fig funna utmönsstra alla, fom ide dela samma åsigt. — Något af baptister organiseradt lyrkosamfund är ide kändt. De samlas i enffildta hus, der någon talare upptråter med få kallad bbeljörklarmg och bön?ålning. Om deras bildning gåller hwad redan år anfördt, och rörelser synes haswa något aftynat, afwensom flere hafwa öfwergifwit feften.M — — Anmärkning af undertecknad: Bäde i als mänhet och i synnerhet år wederbörandes förhåslande redan få wida beskrifwet, att jag härwid kunde sluta. Men om ock någon widlystighet samt omsägningar of detsamma och samma skulle tillkomma, så anser jag mig böra låta facta äfwen på andra ställen tala. (Fotis.) HEJTRKKHIOCKan i Farum.) Etter C. J. Boye. Invid en sjö, just der den synes hasta, I skepnad af en liten munter bäck, Att i en större grannsjös famn sig kasta, lyn Farum licger, obeskrifligt täck. Omkring den vår och sommar blomstersira De gröna ängarna och öfver dem Sig höjer fredligt gamla kyrkans epira Jmellan bok och björk kring bondens hem, Och på en höjd, så skör som en försoning. Stär själaherdens halmbetäckta boning. Der satt en gång i nattens sena timma OD Den gamle prosten — det var stormig höst Och mellan dystra skyar blott en strimma S) Denna vackra dikt, en rörande teckning af den barnsliga kärleken, framsades af skådespelaren och skalden professor Nielsen, under hans vistande i Norrköping, på ett sätt som Mamd åhörarne väckte allmän bänförelse. Ett vågadt försök att ikläda henne svenska språket må derföre få anses såsom ett slags erinran om denua för själ och hjerta njutningsrika stund.