Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1859, sida 3

da af knaslsilfwer, samt solar, fom an: tända, faurrade omkring På ändan of en pinne, woro nödwändiga för att höja ef fekten af högtidens gloria. Under wågen fom man att gå förbi Jeppeskans hus, och fom fönstren saknade rullgardiner beslöt man att en stund bes kika gumman med hennes herr man i nattmossan. Men Jeppe nalkades i detsamma til fönstret för attuppdroga fönsterluckan fom war placerad utanföre och som drogs upp med ett streck eller groft snöre, gå ende genom fönsterposten. Man dellöt ott spela gubben ett liter spratt derigenom att en af sällskapet kröp till och höll i luckan för honom. Och han drog af alla krafter, men hittils arbeta de han förgäswes. — Fan till lucka så kram, mumlade gubben för fig sjelf; mor, du får hit od bjelpa mig att få den före. — Din gamle siolring, fade Jeppe skan, fan du inte ta i firedet med besked Och derwid grep gumman till liffom met forbistradt mod. Man låt luckan komme halfwägs i wädret, men i detsamma fram stack någon annan af sällskapet en kni