Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1859, sida 2

att hon öfwergått och hyllat Baptisternas lära; och man undrar huru lange barnmorskan i mäåssjo fär behålla fin befattning; ty hon år äfwen — vaplist och har för mer ån ett är sedan, af en skråddare låtit neddoppa fin digra lekamen i den grums liga, j. k. Swortån i Håssjs för att ine wigas til medlem af den baplistiska förs samlingen i Hässjö; hwilfen hittills ide haft många anhängare, men fom fmåningom tanfer wärfwa många sådana. — Wi hafwa nu haft flera högtider derunder allmogen haft tilfålle att besöka Herrans hus: (Kyrfan) men baptisterna synas al: drig bewista detta hus, utan fara om hwarandra på fina proselytfärder och hålla fin egen Gudstjenst i enskildta hus, bwilta upplåtas ät dessa från den rena låran affabna proselytmakare. 3. — Ur bref från Arjeploug af den 11 sisil. December meddelas följande: Helfoe tillståndet härstädes år godt. Lappska als mogen, fom under sommaren wallfärdar till Norige, är nu återkommen Lapparna lefwa godt af fina Renhjordar och hafwa ganska liten Känning af financkrisen. Spanmälsptiserna flå höga neml. Råg 30 och Korn 25 a 26 Rör tunnan, Smör 1: 75 öre per liap., Renhudar, lappskor och bällingar stå i owanligt låga priser. Liten sno har fallit hår, hwarföre föret år dåligt. — Reliqiösa rörelser börja wisa sig der och här och man har hopp om en renare chtistendom. — Bönedagstcxzterne för innewarande är, enligt det i Postttidningens officiella afdelning införda plakat, aro: Föorsta Bouedagen: Ottesången: Ps. 43: 3. Sand Dut ljus och Din sanning, att de leda mig och föra mig till Ditt belga berg och till Din boning. Högmesfan, Pj. 40: 12. Herre, wänd dock ide Din darmhertighet srån mig, låt Din godhet och irobet dewara mia allud. AWje tonfängen: Klagow. 1: 14. Mma swåra fonder hafwa uppwalnat genom Herrans straff. Arndra BönedagenOttesången: PR 119: 10. Jag föfer Dig af allo hierta; lät mig ide fela om Din bud. Hågmesfan. 1 Joh. 5: 14. Detta år den förs tröstning, fom wi hafwe 10 Honom, att om wi bet je nägot ester Hans wilja, så hörer Han oss. AftonsäåxgevPh 119: 35. För mig in på Din buds stig, ty jag hafwer der lusi till. Tredje Böncdagen. Ottesånger: Joh. 8: 12. Jag år werldens ljud, ven mig följer, han skall ide wandra i mörkret, utan ban skall få liffens ljus. Högmedfan: Edr. 4 15. Wi hafwe ide en Or werfte prest, fom ide fan warkunna Ng öfwer wåt swaghet, utan den fom frestad år i all ting, liia fom wi, ded utan fond, Aftonsangen: 1 Joh. 2: 3. Derpå wete wi, att wi kännom Honom, om wi hål: le Hand bud. Fjerde Bönedagen. Ottesången: Ps. 43: 5. Hwad bedröfwar bu dig, min sjal, och är så orolig i mig? Hoppas uppå Gur; ty jag fall ännu tada Ho