Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1859, sida 2

— Jojo som en stäpsrätta kan jag wäl tänka. Men Pelle, han synes ej heller til, han som annars är hufwudet högre än allt folfet. — Waferra, han är under bordet, bara här under bordet ban ... Såå, wacker pojke. Han lår min fann ämna bli fiskare. Då de begge gosfarna Hlefwo ordentligen förda till lands igen. Men wi andre fiago en mention hono. rable od) fom fången derefter git med owanlig klam od samstammighet, få war det ej utan att gubben lemnade of med en tår öfwer kinderna. Sången och ynge lingagardet war honom tärare än Han anade. Döden har längesedan lagt sin hand på den ädle lärarens öga och hans röt i templet bar sörstummats, men minnet af förflutna dagar wisar oss ännu hans bild bland de kära af wär barndomsbefanta från sångens tidebwarf. Men efter sangtimmans slut gingo wi ut på den närbelägna fyrfogården wid St Petri murar. Midt i December war det äunu få blidt att ätskilliga reparationer företogos