Norrländska Korrespondenten – 18 december 1858, sida 3

Za Swedd i sin pels och rytande af more De, utrusade björnen. Sokande sia fiende, kastade han sig, med detta djurs märkwärdiga instinkt, raft emot konungen. J samma siund haglade öjwer hans bufs wud fyra waldiga hugg; — det femte, Bertelskölds, slant förbi, träffade en sten, och etpaken ppast. Ur waägen alla, oc) en mot eul ros pade konungen, lyjtande fir wapen för andra gängen. Men innan det föll, ha de björnens tunga ram träffat hans Hör gra arm, uppflittt hans rod oc fallt till hugget ur Hang domnade Hand. Konungen ryckte med wensira handen påken ifrån Horn, men kastades i detfams ma omkull; — hertigen och Härd foruns go till och lyckades draga björnens wreDe mot dem; traftigt fölo deras hugg, men innan fort woro de afwapnade och deras wapen, sonderbrutna. Jägarne närmade fig; dod innan någon hann fram, hade Gösia Bertelsköld wapenlös kastat sig öfwer bjornen, för att, efter arlig swensk och finsk sed, brottas om segern. En mot en! ropade ocksa han. Rått taladri hörde man konungen